Lïhkuos sämij ålmagenbiejvieb!

Tal vid firandet av den samiska nationaldagen på Gammplatsen den 6/2/2022

Kära Saepmie,

Idag är det vår dag, och det gläder mig att kunna stå här idag, tillsammans med er, för att fira vårt folk, vår historia och våra marker, om än den rådande pandemins ännu stränga restriktioner fortfarande lägger band på den folkfest vi kommit att bli vana vid, den 6 februari, runt om i vårt vidsträckta land.

Lïkssjuo, Lycksele, som idag är hem åt folk från hela världen, ligger i ett umesamiskt kärnområde, och markerna i vår kommun vårdas, vördas och nyttjas enligt urminnes hävd av fem samebyar. Just Gammplatsen står på de marker som en gång tillhörde Lappskattelandet Aaltoevaerie, vajans fjäll, innan de avstyckades till Prästbordet när den första kyrkan byggdes här 1607.

Den djupa och långa samiska närvaron skvallrar namnen i vår stad om, från kvarteren Kaskorrom, centrum på umesamiska,  och Vinkarn, döpt efter den samiska släkten Winka, till det heliga berget Dánnievárrie, Tannberget, och Muörkkie, Mårkan vid solsidan på andra sidan älven. Även namn som idag fallit ur bruk, berättar om detta: Ansia hette innan campingen byggdes Gualbbánáhhá, som betyder tallheden vid det avsmalnande vattendraget, och var en gång i tiden en av Ubmejen Tjeälddies viktigaste rastplatser.

Vi får inte glömma detta, att genom tider då fördomar, diskriminering och hat format samhällets attityder mot det samiska folket, så har samebyarna konstant fortsatt att föra vidare ett samiskt kulturarv, och på så sätt också banat väg för hela vårt folk.

Det är faktiskt så, att utan samebyarnas hjälp hade flera av dagens självklarheter i Lïkssjuo inte funnits; både Lycksele Hotell, Ansia och djurparken kom till tack vare samisk välvilja, som efter förhandlingar tillät viktiga flyttleder och rastplatser att omvandlas till center för turism. En dag som denna är det viktigt att minnas, och fira även detta.

Låt oss idag, under en tid då vi måste hålla avstånd från varandra, även minnas de traditionsberättelser från vårt område som talar om hur vi samer redan för sjuhundra år sedan besegrade en ohygglig farsot vid namn Sohte, med hjälp av en ung kvinnas list och samisk aerpiemaahtoe; hur vi sedan dess fortsätter att linda bort olycka och smitta från våra kroppar med våra skoband.

Låt oss också minnas och fira att det att bearkadidh, att klara sig med det som markerna och den rådande tidsandan sätter framför våra händer, varit en bärande del av vår kultur i tusentals år, och att vi, med den kunskapen, trots de motgångar och vedermödor vårt folk så ofta ställs inför ändå står starka tillsammans.

Den samiska nationaldagen är på många sätt en ung företeelse, som i år firats i 29 år. Samtidigt är denna dag resultatet av en över hundraårig, offentlig politisk kamp som inleddes vid det första internationella samiska landsmötet i Tråante på norsk sida 1917, och, för att citera inbjudan till det efterkommande samiska landsmötet på svensk sida 1918, en samisk förståelse för att ”tecken på kultur är sammanhållning”.

Andreas Wilks fortsatte i sitt hälsningstal från samma möte att poängtera att det inte kan ”fortgå, tiderna igenom, att [samerna] enbart skola förbli på varsitt håll i skog och mark; […] det är då helt naturligt och rent av nödvändigt, att vi [samer] samlas, ty eljest kan det ju inte bli någonting.”

I samma anda har vi samer fortsatt att mötas, och arbetat tillsammans för att med en enad röst lyfta våra frågor, i kamp och till fest, i motgång såväl som framgång, och trots att det första firandet av vår nationaldag 1993, en dag med ett snödjup på 70 centimeter i Lycksele, av många möttes med misstro från storsamhället, så har firandet fortsatt och blivit en viktig markör för samisk stolthet, identitet och gemenskap.

Andreas Wilks sa vid mötet 1918 att ”våra strävanden gå[r inte] ut på att bli några farliga människor i samhället. Vi sträva[r] endast att nå upplysning och komma ifrån en ställning, i vilken man ofta[st] betrakta[t]s som stora barn” av den svenska staten.

Hans ord för vidare tankarna i Elsa Laulas kampskrift ”Inför Lif eller Död” från 1905, och ekar igenom Karin Stenbergs pamflett ”Detta är vår vilja” från 1920, där hon slår fast att ”vårt folk, samefolket, är ej annorlunda skapat än andra nationer […]: vårt folk har viljan att leva.” 

I år sammanfaller vår nationaldag med flera viktiga lokala, nationella och internationella händelser. Samtidigt som vi står här, redo att fira vårt folk, så hänger ett beslut om gruvstart i Gállok över oss, något som skulle slå ut renskötseln i området och få förödande konsekvenser på världsarvet Lapponia, tillika älven som utgör dricksvatten för hela Luleå.

Det är inte den enda kamp som omgärdar oss; från återupplivade gruvplaner vid Rönnbäcken utanför Dearna, till otaliga vindkraftparker, skogsavverkningar och rally-VM som planerats utan att ordentliga samråd förts med samer så kan den samiska vardagen i mångt och mycket beskrivas som en lång, utdragen kamp.

Då är det bra att minnas att vårt folk, för att citera Paulus Utsi, är ”som en krokig björk; tuktad av vinden” och att vi, trots återkommande nyheter om vår och våra språks nära förestående undergång, ändå, fortfarande lever.

I år påbörjas FN:s årtionde för urfolksspråk, och det glädjer oss att de samiska språken är något som ligger vår kommun varmt om hjärtat. Idag är Lycksele Kommun en av landets största resurser när det kommer till samiskundervisning, och i vår kommun ser vi hur ett av våra minsta språk, umesamiskan, inte bara lever, men frodas.

Vi är också glada och stolta över att Skogsmuseet i Lïkssjuo, från och med idag heter Skogs- och Samemuseet, och att samiska inslag, i allt från skyltar och skolvardag, till gudstjänster och turism-verksamhet återigen blivit en viktig och naturlig del i vad som gör vår stad och kommun unik. Lïkssjuo är, och har alltid varit en del av Saepmie.

Så till er, åabpah jah vïellh,
Systrar och bröder,
vänner och åhörare;

Ni som bär Sápmi likt norrskenet, lindat kring era axlar;
Ni som låter vinden möta ansiktet och bär era hem djupt inne i hjärtat, låt oss fira de band som binder oss till dessa marker idag, till de som vandrat före oss och ännu låter sina röster eka igenom oss från saajvoes vidsträckta vidder.

Lahkoe saemien åålmegebiejvine!
Glad samisk nationaldag!

Jaepietjåanghkoe

Torsdag 22 okt kl 18:00.

Sedvanliga årsmötesförhandlingar.
Med anledning av Corona-virusets framfart har vår styrelse tagit beslutet att hålla årsmötet virtuellt med länk via Zoom.

För att delta behöver Du; en dator som är ansluten till internet, med kamera, högtalare och mikrofon. Även en smartphone eller en surfplatta som är ansluten till internet fungerar.

Använd länken för att delta: zoom.us/my/saepmie

Styrelsen.

Återbegravning av samiska kvarlevor i Tärnaby

I dagarna har Lïkssjuon Sámiensiäbrrie fått en inbjudan från Vadtejen Saemiej Sïjte, ställd till berörda samer, till ett inledande informations- och planeringsmöte för en återbegravning av samiska kvarlevor från Vila Kapell, vid Vilasundet i Ume Älv, Tärna Församling.

I sitt brev skriver Vadtejen Saemiej Sïjte att i samband med överdämningen av Vila Kapells ursprungliga plats har

man tidigare trott att allt skelettmaterial fördes till Gamla Kyrknäset, men det har nu länge efteråt visat sig, att i samband med transporten och återbegravningen efter undersökningen av gravplatsen, så har sex underkäkar med tänder samt nio delar av under-och överkäkar kvartagits, och dessa har på, för oss okänt vis, så småningom hamnat på Tandläkarhögskolan i Umeå för analys och blivit kvar där.

Efter att kontakt tagits med Vadtejen Saemiej Sïjte från Tandläkarhögskolan för snart 13 år sedan inleddes en process som idag lett fram till att en återbegravning kan ske, där syftet är att återbegrava de käkben som tagits från Vila Kapell, tillsammans med resten av kvarlevorna från Vila Kapell, som idag ligger begravda på Gamla Kyrknäset.

Återbegravningen skall genomföras av berörda samer, i samarbete med Vadtejen Saemiej Sïjte och Tärna Församling.

Informationsmötet sker fredagen den 21 augusti, kl. 13.00, på Gamla Kyrknäset, och bland annat Västerbottens Museum kommer att närvara. Mötesdeltagare uppmanas att medtaga fika.

Ingen föranmälan krävs, men för mer information om både återbegravningen och mötet kan man kontakta Vadtejen Saemiej Sïjte på vadtejen@gmail.com.

Datum för återbegravningen är planerad till söndagen den 20 september 2020, kl. 13.00, men vid stängda gränser, eller liknande restriktioner, pga Covid-19 så flyttas ceremonin till sommaren 2021.

Föreläsningar i Corona-tider

Under juni månad erbjuder Lïksjuon Kommuvdna, i samarbete med Suarsán Tjeälddie, Luspie, Aarborten Tjïelte och Medborgarskolan samiska föreläsningar om traditionell växtanvändning i Sápmi, koltkunskap och språkåtertagande.

Det vill vi givetvis tipsa om. Är ni intresserade av att delta, anmäl er till någon av de olika samordnarna – i Lycksele är det Veronica Labba, som ni når på veronica.labba@lycksele.se.

Image may contain: 3 people

Sápmi i Coronans Tidevarv – Vad Händer?

Under en pågående pandemi kan det vara lätt att misströsta, och känna att världen står still. Så är det förstås även hos oss här i Sápmi. Det drabbar i synnerhet våra äldre, som i dagsläget lever med stränga ordinationer om att isolera sig på obestämd tid, vilket givetvis kan vara mycket ledsamt.

Samtidigt har ett stort antal samtal, konserter och liknande flyttat ut på nätet, och även om sommaren kommer att bli avsevärt annorlunda kan det vara trevligt att veta att Samevistet kommer att vara öppet under sommaren, med ungdomar, tillika Kay Isaksson, på plats, och att vi hoppas kunna ses till hösten med föreläsningar, paltträff och liknande.

Till dess, låt oss få dela med oss av följande tips:

1. Just nu pågår Festspillene i Bergen, fast av naturliga skäl har man förlagt alla konserter on-line. Det betyder att man nu kan lyssna på en timmeslång konsert med Marja Mortensson, tillsammans med Daniel Herskedal och Trondheim-soloisternas stråkkvartett, via denna länk: https://vimeo.com/418479114

2. Festspillene i Bergen har även producerat en tv-serie tillsammans med den samiske arkitekten Joar Nango, som man kan se här: https://vimeo.com/418776918

Kalle Urheim live-streamade en konsert via Facebook den 10 maj, som ni kan se här: https://www.facebook.com/KalleUrheim/videos/246649216603913/

4. Det samma gäller Sara Marielle Gaup Beaska, som live-streamade en konsert som ni alla kan lyssna på här: https://www.facebook.com/DigitalScenenPro/videos/266143204513177/

5. Massvis med samiska artistframträdanden hittar ni för övrigt just nu på Facebook, i gruppen Sámi Digital Sessions. Så här ser den länken ut: https://www.facebook.com/groups/samidigitalsessions/

6. Canadas urfolk har satt samman en hemsida med över 200 filmer, som är fritt tillgängliga för alla att titta på. De filmerna hittar ni här: https://www.nfb.ca/indigenous-cinema/…

7. Den 19-26 juni har Granö ett samiskt program på Sjungaregården, med vernissage (Per Elof Nilsson Ricklund, Birgitta Ricklund, Nils-Johan Labba, Akvafjell, Henrik Wahlberg och Eva Kitok) samt en föreläsning om Granös samiska historia. Sjungaregården har tagit Corona i beaktning, och anpassat alla event så att folk skall kunna besöka dem och samtidigt känna sig trygga.

8. Under sommaren är Tráhppie i Umeå öppet, och på måndagar och torsdagar kan man testa på yoga och äta frukost där.

9. Medborgarskolan och Lïksjuon Kommuvdna har testat en digital seniorträff för äldre samer. Träffen hölls den 18 maj, och finns intresse för fler träffar, med föreläsningar och liknande kan man kontakta kommunens samordnare på veronica.labba@lycksele.se

Inbjudan till Städdag på Gammplatsen

Vi hälsar alla medlemmar och Gammplatsen-vänner välkomna att hjälpa till och städa området den 3/6 och 4/6.

Vi samlas utanför Ruselegården 9.00 och fördelar arbetet. Medtag kratta och kom arbetsklädd. Vi bjuder på lunch och fika under dagarna.
9.00 samling utanför Ruselegården
12.00 lunch
14.00 fika
16-17.30 middagspaus
17.30 samling utanför Ruselegården
19.30 fika


Samma tider gäller båda dagarna.

Skicka sms eller ring till Mikael Jakobsson om du önskar äta lunch. Tel 070-5146140

Om Gustaf Retzius och Nils Larsson

 

1891 skrev Gustaf Retzius en detaljerad avhandling om hur han så länge längtat efter att dissekera en samisk hjärna.

I början av den tyska texten beklagar sig Retzius över att han haft så svårt att hitta en hjärna att börja karva i för att samer å ena sidan bodde för långt ifrån Stockholm, och å andra sidan sällan blev dömda för brott som ledde till att de hamnade på fängelset i Stockholm, men att han nu äntligen fått tag i ett exemplar som han kunde studera.

Vi skall bespara er de långrandiga och obehagliga beskrivningarna, förutom slutsatsen, som konstaterar att samiska hjärnor ser precis ut som svenska hjärnor, men att Retzius gärna ville få tag på fler hjärnor för att eventuellt kunna bevisa motsatsen.

Mannen, Nils Larsson, vars lik Retzius skändat, kom från Arvidsjaur – hans föräldrar kom från Mausjaur – och han var sockenlapp på Tuna i Ångermanland 1873. Då Nils suttit på Långholmen totalt fem gånger finns två porträtt av honom, och när han nämns i folkbokföringen 1880 benämns han som försvarslös lappdräng.

Inget av det nämns dock i Retzius avhandling, som istället fokuserar på Nils hjärnas vikt och utseende.

Eftersom hans kvarlevor, och flera andras, förstördes i en omfattande brand 1892, kommer han aldrig att begravas, men hans berättelse förtjänar att höras då han, som så många andra samer som av en eller annan anledning avlidit i Stockholm i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, inte ens bevärdigades rätten till en begravning innan så kallade forskare kastade sig över deras kroppar.

Och det i sin tur bör ställas i kontrast med att Gustaf Retzius som skändade Nils Larssons kvarlevor och sedan beskrev det hela i ingående detalj i slutet av 1800-talet, så sent som 1990 fortfarande fick vägar, byggnader och föreläsningssalar uppkallade efter sig i Sverige.

Nils Johannes Renström – Högtid

Image may contain: ‎text that says "‎13-15 15 SEPTEMBER 2019 HOG SKELLEFTEA En hylningshelg till minnet BYGDEA av spelmannen Johannes Renström UMEA Mااigா...*.‎"‎

Den samiske spelmannen Nils Johannes Renström (1857–1886) var under sin levnad känd som den främste storspelmannen i norra Västerbotten. Berättelserna om hans vidunderliga fiolspel har levat vidare bland människor ända in i vår tid.

Renström mördades av en annan spelman – men gärningsmannen fick bara två års fängelse, och Renström begravdes utan ceremoni och klockringning på en avskild del av kyrkogården.

För att hedra Nils Johannes Renström och så långt som möjligt även medverka till hans upprättelse anordnas konserter och en minneshögtid i tre Västerbottenskommuner, Skellefteå, Robertsfors (Bygdeå) och Umeå den 13 till den 15 september 2019.

Konserten i Bygdeå Kyrka, den 14 september, kl 14.00 är gratis, så passa på att åka dit! Kanske kan folk till och med samåka dit? Det blir säkert ett trevligt tillfälle att få umgås, och samtidigt få lyssna på fantastisk musik framförd av flera duktiga musiker, såsom Katarina Barruk, Thomas Andersson och Leif Stinnerbom.