Tal vid firandet av den samiska nationaldagen på Gammplatsen den 6/2/2022
Kära Saepmie,
Idag är det vår dag, och det gläder mig att kunna stå här idag, tillsammans med er, för att fira vårt folk, vår historia och våra marker, om än den rådande pandemins ännu stränga restriktioner fortfarande lägger band på den folkfest vi kommit att bli vana vid, den 6 februari, runt om i vårt vidsträckta land.
Lïkssjuo, Lycksele, som idag är hem åt folk från hela världen, ligger i ett umesamiskt kärnområde, och markerna i vår kommun vårdas, vördas och nyttjas enligt urminnes hävd av fem samebyar. Just Gammplatsen står på de marker som en gång tillhörde Lappskattelandet Aaltoevaerie, vajans fjäll, innan de avstyckades till Prästbordet när den första kyrkan byggdes här 1607.
Den djupa och långa samiska närvaron skvallrar namnen i vår stad om, från kvarteren Kaskorrom, centrum på umesamiska, och Vinkarn, döpt efter den samiska släkten Winka, till det heliga berget Dánnievárrie, Tannberget, och Muörkkie, Mårkan vid solsidan på andra sidan älven. Även namn som idag fallit ur bruk, berättar om detta: Ansia hette innan campingen byggdes Gualbbánáhhá, som betyder tallheden vid det avsmalnande vattendraget, och var en gång i tiden en av Ubmejen Tjeälddies viktigaste rastplatser.
Vi får inte glömma detta, att genom tider då fördomar, diskriminering och hat format samhällets attityder mot det samiska folket, så har samebyarna konstant fortsatt att föra vidare ett samiskt kulturarv, och på så sätt också banat väg för hela vårt folk.
Det är faktiskt så, att utan samebyarnas hjälp hade flera av dagens självklarheter i Lïkssjuo inte funnits; både Lycksele Hotell, Ansia och djurparken kom till tack vare samisk välvilja, som efter förhandlingar tillät viktiga flyttleder och rastplatser att omvandlas till center för turism. En dag som denna är det viktigt att minnas, och fira även detta.
Låt oss idag, under en tid då vi måste hålla avstånd från varandra, även minnas de traditionsberättelser från vårt område som talar om hur vi samer redan för sjuhundra år sedan besegrade en ohygglig farsot vid namn Sohte, med hjälp av en ung kvinnas list och samisk aerpiemaahtoe; hur vi sedan dess fortsätter att linda bort olycka och smitta från våra kroppar med våra skoband.
Låt oss också minnas och fira att det att bearkadidh, att klara sig med det som markerna och den rådande tidsandan sätter framför våra händer, varit en bärande del av vår kultur i tusentals år, och att vi, med den kunskapen, trots de motgångar och vedermödor vårt folk så ofta ställs inför ändå står starka tillsammans.
Den samiska nationaldagen är på många sätt en ung företeelse, som i år firats i 29 år. Samtidigt är denna dag resultatet av en över hundraårig, offentlig politisk kamp som inleddes vid det första internationella samiska landsmötet i Tråante på norsk sida 1917, och, för att citera inbjudan till det efterkommande samiska landsmötet på svensk sida 1918, en samisk förståelse för att ”tecken på kultur är sammanhållning”.
Andreas Wilks fortsatte i sitt hälsningstal från samma möte att poängtera att det inte kan ”fortgå, tiderna igenom, att [samerna] enbart skola förbli på varsitt håll i skog och mark; […] det är då helt naturligt och rent av nödvändigt, att vi [samer] samlas, ty eljest kan det ju inte bli någonting.”
I samma anda har vi samer fortsatt att mötas, och arbetat tillsammans för att med en enad röst lyfta våra frågor, i kamp och till fest, i motgång såväl som framgång, och trots att det första firandet av vår nationaldag 1993, en dag med ett snödjup på 70 centimeter i Lycksele, av många möttes med misstro från storsamhället, så har firandet fortsatt och blivit en viktig markör för samisk stolthet, identitet och gemenskap.
Andreas Wilks sa vid mötet 1918 att ”våra strävanden gå[r inte] ut på att bli några farliga människor i samhället. Vi sträva[r] endast att nå upplysning och komma ifrån en ställning, i vilken man ofta[st] betrakta[t]s som stora barn” av den svenska staten.
Hans ord för vidare tankarna i Elsa Laulas kampskrift ”Inför Lif eller Död” från 1905, och ekar igenom Karin Stenbergs pamflett ”Detta är vår vilja” från 1920, där hon slår fast att ”vårt folk, samefolket, är ej annorlunda skapat än andra nationer […]: vårt folk har viljan att leva.”
I år sammanfaller vår nationaldag med flera viktiga lokala, nationella och internationella händelser. Samtidigt som vi står här, redo att fira vårt folk, så hänger ett beslut om gruvstart i Gállok över oss, något som skulle slå ut renskötseln i området och få förödande konsekvenser på världsarvet Lapponia, tillika älven som utgör dricksvatten för hela Luleå.
Det är inte den enda kamp som omgärdar oss; från återupplivade gruvplaner vid Rönnbäcken utanför Dearna, till otaliga vindkraftparker, skogsavverkningar och rally-VM som planerats utan att ordentliga samråd förts med samer så kan den samiska vardagen i mångt och mycket beskrivas som en lång, utdragen kamp.
Då är det bra att minnas att vårt folk, för att citera Paulus Utsi, är ”som en krokig björk; tuktad av vinden” och att vi, trots återkommande nyheter om vår och våra språks nära förestående undergång, ändå, fortfarande lever.
I år påbörjas FN:s årtionde för urfolksspråk, och det glädjer oss att de samiska språken är något som ligger vår kommun varmt om hjärtat. Idag är Lycksele Kommun en av landets största resurser när det kommer till samiskundervisning, och i vår kommun ser vi hur ett av våra minsta språk, umesamiskan, inte bara lever, men frodas.
Vi är också glada och stolta över att Skogsmuseet i Lïkssjuo, från och med idag heter Skogs- och Samemuseet, och att samiska inslag, i allt från skyltar och skolvardag, till gudstjänster och turism-verksamhet återigen blivit en viktig och naturlig del i vad som gör vår stad och kommun unik. Lïkssjuo är, och har alltid varit en del av Saepmie.
Så till er, åabpah jah vïellh,
Systrar och bröder,
vänner och åhörare;
Ni som bär Sápmi likt norrskenet, lindat kring era axlar;
Ni som låter vinden möta ansiktet och bär era hem djupt inne i hjärtat, låt oss fira de band som binder oss till dessa marker idag, till de som vandrat före oss och ännu låter sina röster eka igenom oss från saajvoes vidsträckta vidder.
Lahkoe saemien åålmegebiejvine!
Glad samisk nationaldag!
Liksjuon Sámiensiäbrrie 