En historisk händelse

Mikael Jakobsson, ordförande för Lycksele sameförening, är en av dem som kämpat för att få till en repatriering ända sedan kranierna kom till Västerbottens museum 2013.

– Jag är inte ett dugg religiös men jag känner mig glad över att de får komma tillbaka. Mest troligt är någon av dem mina förfäder, därför känns det jättebra, säger Mikael Jakobsson.

På fredag, den 9 augusti, på Urfolkens dag sker ett återbördande av 25 kranier som grävts upp ur sina viloplatser på gammplatsen i Lycksele. Flera olika aktörer samarbetar, förutom Lycksele sameförening också Svenska kyrkan, Sametinget, Västerbottens museum och Lycksele kommun.

Den gamla begravningsplatsen, gammplatsen, användes under 1600- och 1700-talen, dit samerna i områdena kring Vindelälven, Umeälven och till viss del även Ångermanälven var skyldiga att begrava sina döda. Under två somrar i rad, 1950 och 1951 gjordes arkeologiska utgrävningar och de mänskliga kvarlevorna som grävdes upp skickades till historiska museet för forskning. 2013 kom kvarlevorna till Västerbottens museum i Umeå, museet tog kontakt med Lycksele sameförening och sen dess har en process om återbördande varit igång.

– I början tänkte jag att det är väl enkelt att återbörda kvarlevor till en kyrkogård men eftersom det finns så många lagar att ta hänsyn, som att det nu är fornlämningslagen och inte begravningslagen som gäller, har arbetet stundtals varit jobbigt, säger Mikael Jakobsson.

Ingrid Inga, ordförande i Svenska kyrkans samiska råd, har under många år följt arbetet med att få tillbaka mänskliga kvarlevor som finns runtom på olika museer och institutioner. Hon säger att processen i Lycksele kan vara en god förebild för hur man ska arbeta framöver med återbördanden och menar att det är viktigt att processen kommer igång på riktigt. Ingrid Inga förväntar sig att staten tar ansvar och finansierar dem eftersom det är staten tillsammans med kyrkan som har grävt upp alla dessa gravar.

– När andra urfolk runt om i världen kräver tillbaka mänskliga kvarlevor som finns i svenska institutioner, då är staten med, håller ceremonier och skickar tillbaka dem men när det gäller samiska kvarlevor, då går det trögt. Jag tycker att det visar vad staten fortfarande anser om samerna, säger Ingrid Inga.

Ingrid Inga kommer att närvara i Lycksele under ceremonin och tycker det känns bra att dessa individer får frid och komma tillbaka dit där de blev uppgrävda men det kommer vara en dag med mycket känslor.

– Det kommer vara en tung dag, tror jag och jag hoppas verkligen att ansvarig minister är på plats för att delta, se och uppleva och förstå hur viktigt det är för samerna att samiska mänskliga kvarlevor återbördas, säger Ingrid Inga.

(c) SR

Inför Återbördande i Försoning

Ceremoniprogram

12.45 Uppställning med fanor utanför entrén till Gammplatsen, kortegen anländer från muséerna.

13.00 Tåget med kvarlevorna går in till cermoniplatsen.

13.20 De döda välkomnas tillbaka

Traditionell jojk.

Tal av

Roland Sjögren, Lycksele kommun,
Biskop Åsa Nyström, Svenska kyrkan – Luleå stift
Paulus Kuoljok, Sametingets Ordförande.

Talen hålls från de levande till de döda och ceremonin är inte religiös. Svenska kyrkan deltar i ceremonin då detta varit en begravningsplats under kyrkans ansvar.

14.00 Överlämnande till vilojord

Kvarlevor och föremål från gravarna överlämnas till jorden av 26 askbärare. Efter nedsänkningen kan de som vill visa sin sympati och omsorg hälla en skopa jord över askarna. De som vill göra så, ställer upp sig efter tåget med askbärarna och följer sedan stavbärande marskalkar in till kyrkogården.

Den som vill kan ta med en skopa jord eller en mindre sten från sitt hemområde för att sammanlänka viloplatsen och de som ligger där, till alla de områden som människor levt och verkat i.

De levandes tal till de levande

Efter nedsänkningen samlas alla framför scenen. Tal kommer bland annat framföras av Lycksele kommun, Statens Historiska museer, Australiens ambassad, Kulturrådet och Sameföreningen.

Tillgänglighet

Tillgängligheten till den gamla kyrkogården är svår för hjulburna och hjulun­derstödda personer, då det endast är en upptrampad stig. En storbilds-tv vid scenen kommer därför att visa det som sker inne på gamla kyrkogården så att de som står kvar på ceremoniplatsen kan följa med i det som händer.

Gammplatsområdet är öppet

Skogsmuseet, Hembygdsgillet och Líksjuon Sámiensiäbrrie håller Gammplatsen öppen för ceremonideltagarna.

Ruselegården öppnar 10.00 för fikagäster och börjar servera lunch mellan 11.00 och 14.00.

Vi hälsar dig välkommen!

Samisk examen i Lycksele

Samiskundervisningen i Lycksele har gett goda resultat. Bland årets nior fanns ett stort antal samiska elever, varav fyra studerat syd- och umesamiska, samt samisk slöjd integrerat i sin grundskoleutbildning. På gymnasiet fanns två nordsamiska studenter som lämnar skollivet bakom sig, efter att ha läst samiska på den högsta nivå som idag går i Sverige utanför universitetet.

Julia Baer och Anne Kristina Anti tog den 14 juni 2019 studenten med slutbetyg i Nordsamiska, steg 5. Det är första gången någonsin som elever ifrån Lycksele Kommun läst samiska på denna nivå. I Sverige läser ytterst få samiska elever sitt modersmål på gymnasiet, vilket gör de två eleverna unika, inte bara i kommunen men också på den svenska sidan av Sápmi.

Hilding Kraft gick samma dag ut nian som den förste umesamiske eleven någonsin i kommunen med slutbetyg i sitt modersmål, efter att det umesamiska språket fått en godkänd ortografi. Tillsammans med tre andra elever, Tilde Renman, Linnéa Sjöström och Emilia Haller, fick han motta ett nyinstiftat stipendium från Liksjuon Sámiensiäbrrie.

Föreningen har med glädje sett den positiva utvecklingen som samiskundervisningen i kommunen har, och vill med stipendiet ”Maadtoe” uppmuntra fler samiska ungdomar att studera sina modersmål och delta i den integrerade samiskundervisningen.

Letter of Solidarity with the Unist’ot’en house of the Wet’suwet’en

LIKSJUON SÁMIEN SIÄBRRIE
att. Gammplatsen
921 32 Likssjuo
Sápmie
SWEDEN

Unist’ot’en Camp
Unceded Wet’suwet’en Territory
British Columbia, Canada

Liksjuon Sámiensiäbrrie stand in solidarity with our Indigenous sisters and brothers from the Unist’ot’en house of the Wet’suwet’en in their lawful resistance against colonial intrusions by the Canadian State and commercial interests on their unceded territories.

As Indigenous peoples, it is our duty to protect the Earth and care for her for our future generations, and thus we support the continued peaceful protests for environmental and human rights to land and water carried out by members of the Unist’ot’en and their allies.

We are appalled by the decision to send in militarised members of the RCMP to dismantle the camps, and urge the Canadian Government, and the Government of British Columbia to uphold internationally agreed upon and legally binding Indigenous rights, and we would like to stress that Indigenous law is the law of the land on unceded territories, and traditional title-holders have the full and undeniable right to refuse access to their lands to colonial and commercial intrusions.

We fully support the Unist’ot’en in their conviction that disregarding this ancient law in order to further expand fossil fuel production during a time of extreme climate crisis is totally unacceptable.

In solidarity,

Liksjuon Sámiensiäbrrie

Tack för ett gott 2018, nu blickar vi fram emot ett ännu bättre 2019

Under 2018 skedde ett stort antal både positiva och negativa saker i Likssjuo. Till de negativa händelserna hör givetvis den omfattande vandaliseringen av vårt sameviste, och de efterföljande rättegångarna, som ledde till att två ungdomar ur en större grupp med tonåringar dömdes för skadegörelse. Detta har givetvis haft en ekonomisk inverkan på föreningen, och vi arbetar nu med att samla in pengar för att kunna renovera vårt viste under sommaren 2019.

Men så hände det förstås positiva saker, också. Föreningen deltog i firandet i Staare genom nätverket Ektine, och arbetet med den kommande repatrieringen av samiska kvarlevor som stulits från Lycksele inleddes. Vi gav, som blivit något av en tradition, ut en ny bok, denna gång en diktbok på syd- och umesamiska, skriven av tonåringar från hela Västerbotten, och vi arrangerade vår första Samedans någonsin. Tillsammans med kommunen arrangerade vi ett hejdundrande nationaldagsfirande, och under sommaren hade vi anställda på vistet, som guidat på svenska, engelska, tyska och nordsamiska.

Vi har haft ett flertal konserter och teatrar i år, bland annat med artisterna Sara Ajnnak och Natalie Carrion. Vi har även haft slöjd- och språkträffar, deltagit i och arrangerat språkbad, och varit värd för en mycket uppskattad rotslöjdskurs. Slutligen har vår ungdomsgrupp kommit igång igen, och de har bland annat varit på filmläger i Gávstjávrrie, där de spelade in filmer på syd- och umesamiska.

2019 ser ut att bli ett spännande år. Som sagt är detta året då vi kommer att få vara med om ett återbördande av samiska kvarlevor till Lycksele.

FN:s generalförsamling har dessutom utlyst 2019 till det internationella urfolksspråksåret, och vi i Likssjuo kommer på olika sätt att delta i firandet, med konferenser, utställningar och liknande.

Passande nog sammanfaller firandet av världens urfolksspråk med ett antal språkrelaterade samiska jubileum, som alla har Lycksele-anknytning.

I år är det 400 år sedan den första boken gavs ut på samiska.

Den boken gavs ut av Nicolaus Andreæ, Pite Lappmarks förste kyrkoherde, och har ofta avfärdats som grammatiskt undermålig, men den är ändock viktig att lyfta, då det rör sig om en samisk ABC-bok som användes vid Skytteanska Skolan i Lycksele, och vi än idag jobbar med att lyfta läskunnigheten på samiska.

Det är också 280 år sedan den svenska kyrkan, med hjälp av Lyckseleprästen Pehr Fjellström som utsågs till kyrkoherde i Lycksele samma år, åtog sig att med offentliga medel bekosta all samisk bokutgivning i Sverige, vilket i sin tur ledde till att Lycksele kom att bli något av ett säte för samisk bokutgivning och produktion under många årtionden.

Slutligen så är det 275 år sedan man vid den andra samiska språkkonferensen i Sápmi, förlagd till Umeå, fastslog att det sydlapska skriftspråket – baserat på ume- och sydsamiska – skulle bli det rådande samiska kyrkospråket inom den svenska Lappmarken. Just denna form av samiska, som gav upphov till den första umesamiska ordboken (som blir 240 år nästa år) användes som ett gemensamt samiskt skriftspråk inom Sverige i mer än 160 år.

Med det sagt kan vi lova er att det kommer att hända mycket spännande i Lycksele under 2019 som lyfter de samiska språken som talats och i dag talas här.

Utnieh hijven jah saemesth amma abpe jaepieb! 
Ha det bra och använd all samiska du kan hela året!

Heelsegh vaajmoste

Liksjuon Sámiensiäbrrie

Återbegravning i Lycksele

1950 stals ett 30-tal samiska skallar från den gamla kyrkogården på Gammplatsen i Lycksele. I dagarna har ett arbete inför det återbördande i försoning som skall ske den 9 augusti 2019 påbörjats.

Vi vill med detta meddelande göra er medvetna om den försoningsprocess som kommer att pågå under året, och vill bjuda in deltagare från sameföreningar i vårt traditionella närområde till ett möte under den samiska veckan i Umeå, v. 10.

Det är viktigt att detta möte kommer till stånd och att det får bli en arena där förståelse, trygghet och empati är ledord. Vi vill att så många som möjligt av de samer som idag bor i eller har sina rötter inom gamla Åsele och Lycksele Lappmark, tillika Laisbyn, erbjuds möjlighet att delta i försoningsprocessen och därför är det av vikt att representanter från våra föreningar deltar i mötet.

Redan idag kan föreningarna med fördel samtala sinsemellan om hur de vill delta i och påverka detta arbete, då återbördandet i försoning som skall ske i höst kommer att bli vägledande för andra försoningsprocesser i framtiden.

Mer information kommer inom kort.

Buerie Orre Gïelejaepie! Gott Nytt Språkår!

FN:s generalförsamling har utlyst 2019 till det internationella urfolksspråksåret, och vi i Likssjuo kommer på olika sätt att delta i firandet, med konferenser, utställningar och liknande.

Passande nog sammanfaller firandet av världens urfolksspråk med ett antal språkrelaterade samiska jubileum.

I år är det 400 år sedan den första boken gavs ut på samiska.

Den boken gavs ut av Nicolaus Andreæ, Pite Lappmarks förste kyrkoherde, och har ofta avfärdats som grammatiskt undermålig, men den är ändock viktig att lyfta, då det rör sig om en samisk ABC-bok, och vi än idag jobbar med att lyfta läskunnigheten på samiska.

Det är också 280 år sedan den svenska kyrkan, med hjälp av Lyckseleprästen Pehr Fjellström som utsågs till kyrkoherde i Lycksele samma år, åtog sig att med offentliga medel bekosta all samisk bokutgivning, vilket i sin tur ledde till att Lycksele kom att bli något av ett säte för samisk bokutgivning och produktion under många årtionden.

Slutligen så är det 275 år sedan man vid den andra samiska språkkonferensen i Sápmi, förlagd till Umeå, fastslog att det sydlapska skriftspråket – baserat på ume- och sydsamiska – skulle bli det rådande samiska kyrkospråket inom den svenska Lappmarken. Just denna form av samiska, som gav upphov till den första umesamiska ordboken (som blir 240 år nästa år) användes som ett gemensamt samiskt skriftspråk inom Sverige i mer än 160 år.

Med det sagt kan vi lova er att det kommer att hända mycket spännande i Lycksele under 2019 som lyfter de samiska språken som talats och i dag talas här.

Utnieh hijven jah saemesth amma abpe jaepieb!
Ha det bra och använd all samiska du kan hela året!

Samiska ungdomar i Västerbotten ger ut bok på tre språk

Under våren 2018 träffades ett trettiotal syd- och umesamiska ungdomar från hela Västerbotten för ett språkbad i Lycksele, arrangerat av Lycksele Kommuns lärare i samiska. Vid språkbadet skrev ungdomarna dikter, som nu bearbetats och sammanställts till en bok på tre språk.

Boken ”Noerh Tjaelieh / Nuarah Tjállieh – Unga Samer Skriver” är ett välbehövligt tillskott till den samiska litteraturskatten – idag ges det i snitt ut en bok på samiska vart femte år i Sverige – och visar hur samiska ungdomar använder sig av sina språk idag för att på så sätt garantera de samiska språkens fortlevnad.

Idag talas umesamiska som modersmål av färre än 20 personer, medan de sydsamiska modersmålstalarna utgör en grupp på mindre än 600 personer. Däremot finns det ett stort intresse för att revitalisera de samiska språken bland dagens unga samer, vilket denna bok så tydligt visar.

Det trettiotal ungdomar som deltagit i projektet kommer från hela Västerbotten, och tillsammans med lärare från Lycksele och Vilhelmina, samt språkinspiratörer från det samiska språkcentret i Tärnaby, har man skapat ett välbehövligt tillskott till det samiska litteraturutbudet, där dikter om vardag, språkglädje och kärlek på syd- och umesamiska blandas om vartannat, ackompanjerat av översättningar till svenska. På så sätt blir boken inte bara en inblick i unga samers tankevärld, men också användbar som läromedel för två av Saepmies allra minsta och mest akut hotade språk. Lärarna som arbetat med ungdomarna menar att det är viktigt att det skapas litteratur och läromedel för unga samer på deras egna villkor, och att det finns litteratur på samiska som är lättillgänglig för alla samer, vare sig de är första- eller andraspråkstalare.

”Jag hoppas att boken kommer att stärka våra ungdomar i deras identitet som samer, samtidigt som jag är övertygad om att vi, genom att lyfta ungdomarnas egna texter och publicera dem i bokform, inspirerar dem att fortsätta att aktivt arbeta med sina språk i framtiden, både muntligt och skriftligt”, säger Johan Sandberg McGuinne, förstelärare i samiska i Lycksele Kommun, tillika bokens redaktör.

Boken ges ut av Liksjuon Sámiensiäbrrie, som i dagsläget gett ut i snitt en samisk bok om året sedan 2015, och presenteras under föreningens årliga samiska vecka Biejvieh på Lycksele Bibliotek den 27 september, klockan 18.00. Under kvällen bjuds det på tårta, tal och diktläsning.